Vegetationen behöver vatten – och tvärtom!

Vart månntro regnvattnet och allt annat vatten på marken är på väg? Det söker sig så småningom till något större vattendrag: dike, sjö å, hav, grundvattnet. Och det är nog ingen fara bara det inte samtidigt transporterar markpartiklar, näringsämnen och skadliga ämnen. En av nyckelfaktorerna för att uppehålla dessa vatten, är en rik, mångsidig vegetation i flera skikt.

En vattendragsvänlig trädgårdsskötare undviker stora gräsmattor på sin strandtomt, eftersom en gräsmatta i regel suger till sig vatten sämre än riklig vegetation i många skikt, där det ingår även träd och buskar. En gräsmatta har dessutom en tendens att packas, vilket leder till att den upptar vatten allt sämre och sämre. På en plan strandtomt (1) kan man ha mera kortklippt gräsmatta än på en mot vattendraget brant sluttande tomt, och en någorlunda smal remsa kan sträcka sig ända till stranden. Strandens stora lövträd producerar humus och ger skugga åt de grunda strandvattnen, vilket upprätthåller mångsidiga ekosystem. Såväl på plana som branta tomter lönar det sig, att sträva till, att en stor del av strandens vegetation är i naturtillstånd.

På en brant sluttande tomt (2) borde den första zonen med vattenabsorberande träd och buskar anläggas redan ett bra stycke före stranden eller i sin helhet i riktning med stranden och jämfört med en plan tomt är det bra, om allting finns tätare i ännu flera skikt, mångsidigare och rikligare. Utöver växternas vattenuppehållande och filtrerande funktion binder den täta vegetationens rötter marken så, att mindre mängder lösa markpartiklar transporteras ut i vattendraget. På en brant tomt kan man ta sig till stranden t.ex. genom, att anlägga infiltreringstrappor med breda steg där stegramarna har fyllts med grus. Vid störtregn kan man förhindra och fördröja vattenflödet till vattendraget genom grävda smala infiltreringsrännor, som går i samma riktning som stranden och som är fyllda med grovt grus. Ifall man är intresserad av bygga infiltreringsrännor lönar det sig, att vara i kontakt med t.ex. kommunens dagvattenexpert.

De grova översiktsbilderna ovan har ritats av Outi Immonen utgående från ”A Guide to Healthy Lakes Using Lakeshore Landscaping” som uppgjorts i Vermont i USA. Tack för att ni sporrar oss, Holly Greenleaf med kumpaner! Guiden är en utmärkt informationskälla för den intresserade bara man kommer ihåg, att överallt rekommenderar man ursprungsvegetation, som naturligtvis är olika i olika världsdelar och på olika breddgrader. Då man tillämpar tipsen och vid valet av växter lönar det sig att konsultera plantskolor.

Valet av växter till en vattendragsvänlig trädgård

Plantera olika växter: marktäckande, örter, blommande perenner, buskar och träd. Vattenskydds- och mångformighetseffekterna förstärks, då artsammansättningen är mångsidig. Beakta vid valet av växter utöver ljus- och fuktbehovet även växtzonen samt jordmånens kvalitet i omgivningen. Undvik att plantera i raka rader och sträva till en naturenlig placering, där det finns utrymme för tillväxt. Prioritera inhemska växtarter, eftersom de har anpassats till rådande väderförhållanden samt stöder de övriga organismernas mångformighet. Undvik invasiva främmande arter och arter som sprider sig kraftigt. I stället för att plantera växter kan man även överväga att låta vegetationen uppstå på naturlig väg, vilken man kan hjälpa genom att så och rensa för att eftersträva växter som förgätmigej, fackelblomster och svärdsliljor. Man får inte flytta fridlysta växter i naturen och man får inte ens plocka växterna frön

Träd, busk, perenn och gräsarter och platser för dem räcker nog till. Hörnstenarna i en vattendragsvänlig trädgård är rätt valda och rätt placerade växter. Utgångsläget är det, att inhemska vilda växter lämpar sig på områden för naturenlig behandling av dagvatten. Hela tomten kan alltså ses som ett dagvattenområde.

Ett genomsläppligt växtunderlag gör det möjligt för växternas rötter att få syre och växer snabbt djupt eftersom markens porvolym är stor. Om växten kräver fuktiga förhållanden plantera den då nära stranden eller i en sänka. Högre upp på platser, som snabbt torkar ut, kan man i stället plantera växter som tål förhållandevis torr jord. På de bara eroderade och/eller brant sluttande områdena kräver jordmånen täckning eller behandling med komposthumus samt växter som sprider sig effektivt.

I kommunförbundets dagvattenguide berättar man, att lämpliga tåliga arter, som även tål torka och variationer i fuktigheten på biokvarhållningsområden är bland annat: vide (Salix), al (Alnus), kabbleka (Caltha palustris), svärdslilja (Iris pseudacorus), strandlysing (Lysimachia vulgaris) och fackelblomster (Lythrum salicaria).”

För valet av växtarter då det gäller dagvattenområden och –teman såsom regnträdgårdar och övriga infiltreringssänkor har vi plockat en del direkta citat från Naturresursinstitutets Huleka projektets ”Luonnonkasvit ja biohiili hulevesien hallinnassa” -slutrapport 44/2019 sidorna 112 (111):

”En frodig och mångskiktad vegetation är att föredra på dagvattenområden. En frodig vegetation i fåran bidrar med avdunstning och kvarhåller effektivt vatten, kvarhåller fasta partiklar och binder näringsämnen och skadliga ämnen i vattnet. Valet av arter, sättet att grunda, behovet av skötsel och definitionen av sättet påverkas starkt av ett hurudant område man eftersträvar”.

”Då man sår vilda växter sker det oftast på hösten, så att fröna får den köldbehandling de behöver. Då kan fröna i samband med höstens och vinterns regn hamna på andra platser än vad som var planerat. Genom att plantera kan man i någon mån styra bildandet av vegetationen och åstadkomma ett mera organiserad och strukturerat intryck. Genom att plantera skyddar man också fåran från erosion, som kan söndra fåran som lämnats för en naturlig igenväxning. Genom att plantera önskade arter förhindrar man också, att skadliga invasiva arter breder ut sig. Genom att kombinera arter som sås med sådana som planteras uppnår man en större mångformighet. Låga sådda gräs, -starrarter, tågarter och sävarter kan även omforma miljöförhållandena så, att de blir lämpligare för större mera glest växande arter. Enligt utländska undersökningar kan detta för sin del förhindra, att skadliga invasiva arter etablerar sig på området.”

”Dagvattenområdenas stränder är lämpliga platser för vide och alar. Som snabbväxande täcker de snabbt fåran för insyn och ger ett buskigt allmänintryck. Å andra sidan är videt, som har stor avdunstning och tar bra upp näringsämnen en användbar art på dagvattnens behandlingsområden.  Det är bra, att använda vide planerat och begränsat på sådana platser, för att även stöda den övriga mångformigheten, eftersom vide bl.a. blommar tidigt på våren och utgör viktiga födoväxter för pollinerarna”.

Växtarter för att bemästra dagvattnen

I den tidigare omnämnda och citerade ”Luonnonkasvit ja biohiili hulevesien hallinnassa” ‑rapporten sidorna 116–128 presenterar man växtarter, som är lämpliga för bemästrandet av dagvatten. Det lönar sig att bekanta sig med rapporten!

För den, som funderar på lämpliga växter för att bemästra dagvattnen, lönar det sig också att bekanta sig med Niina Lehtonen examensarbete ”Sadepuutarha hulevesien hallinnan apuna” (HAMK, 2016). I rapportens bilaga 6 (s. 58–70) finns det en lista över en mängd växter jämte deras krav på växtförhållandena.

Vegetationen som bindare av skadliga ämnen

En del arter är betydligt effektivare än andra då det gäller, att binda skadliga ämnen, men vi har ännu rätt lite kunskaper om arterna. Åtminstone vet man, att starr- och tågarterna är effektiva, men det vinns nog otvivelaktigt också andra. Man har undersökt detta väldigt lite i Finland, vilket betyder att några listor med egna arter inte finns. Ämnet behandlas emellertid nog i Naturresursinstitutets rapport, som omnämndes tidigare. Den som är intresserad hittar avsnittet bäst med sökordet ”haitta-aine”. I kommunförbundets dagvattenguide konstaterar man, de mest effektiva växterna då det gäller reningseffekten är de växter, som sprider sig snabbt, såsom bladvass, sjösäv och kaveldun samt videarterna.

Det behöver nog inte finnas gräsmattor överallt

En välskött gräsmatta har också sin plats, men med tanke på dagvattnen och vattenskyddet gäller kanske måtta med allt även i detta ärende. Det lönar sig att undvika stora gräsarealer, eftersom gräsmattan är monoton och blir så småningom packad, med den följden, att vatten tränger dåligt ner i marken. Endast en gräsmatta i mycket gott skick med hög halt av förna suger in och uppehåller vatten någorlunda bra.

Om du nödvändigtvis vill ha gräsmattor skall du så måttligt och endast på vissa platser, där den verkligen trivs. Sköt om gräsmattans skick så, att den bildar ett så täckande och glest rotsystem som möjligt. En gräsmatta, som är tjock samt i gott skick med glest och luftigt rotverk suger naturligtvis upp och filtrerar vatten bättre än en gles dåligt växande och packad. Gräsklippet, som uppstår då man klipper gräsmattan, är ypperlig gödsel och det lönar sig att lämna kvar det och inte kratta bort.

Luftning av gräsmattan

Det lönar sig att förbättra gräsmattans vattenupptagningsförmåga regelbundet genom luftning, genom att borra ut jordsubstans lite här och där i gräsmattan. Behovet att upprepa behandlingen beror på jordmånens typ under gräsmattan.  Där marken är sandhaltig räcker det med en behandling med några års mellanrum, medan en lerhaltig jord kräver en årlig behandling. Känn/red ut sammanssättningen i din tomts jordmån och be om närmare råd från plantskolorna.

Skulle du kunna ha ett grönt tak?

Ett grönt tak är ett ganska estetiskt sätt att dämpa dagvattnen samt en metod i sortimentet av metoder för bemästring av dagvatten. Finessen ligger däri, att regnvattnet, som det gröna taket absorberar och/eller avdunstar aldrig ens når marken som dagvatten. Ett grönt tak minskar den mängd dagvatten som kräver behandling. Det är klart, att ett grönt tak, som sådant inte är tillräckligt effektivt för att behandla dagvattnet, men den tilläggsnytta, som det erbjuder, gör att det är ett beaktansvärt alternativ bland många.  Vegetationen på ett grönt tak gör byggnaden svalare på sommarn och fungerar som tilläggsisolering på vintern. Ett platt tak kan vara en ganska fiffig plats för en takträdgård.

Läs mera om gröna tak (på finska):