Valet av växter till en vattendragsvänlig trädgård

Plantera olika växter: marktäckande, örter, blommande perenner, buskar och träd. Vattenskydds- och mångformighetseffekterna förstärks, då artsammansättningen är mångsidig. Beakta vid valet av växter utöver ljus- och fuktbehovet även växtzonen samt jordmånens kvalitet i omgivningen. Undvik att plantera i raka rader och sträva till en naturenlig placering, där det finns utrymme för tillväxt. Prioritera inhemska växtarter, eftersom de har anpassats till rådande väderförhållanden samt stöder de övriga organismernas mångformighet. Undvik invasiva främmande arter och arter som sprider sig kraftigt. I stället för att plantera växter kan man även överväga att låta vegetationen uppstå på naturlig väg, vilken man kan hjälpa genom att så och rensa för att eftersträva växter som förgätmigej, fackelblomster och svärdsliljor. Man får inte flytta fridlysta växter i naturen och man får inte ens plocka växterna frön

Träd, busk, perenn och gräsarter och platser för dem räcker nog till. Hörnstenarna i en vattendragsvänlig trädgård är rätt valda och rätt placerade växter. Utgångsläget är det, att inhemska vilda växter lämpar sig på områden för naturenlig behandling av dagvatten. Hela tomten kan alltså ses som ett dagvattenområde.

Ett genomsläppligt växtunderlag gör det möjligt för växternas rötter att få syre och växer snabbt djupt eftersom markens porvolym är stor. Om växten kräver fuktiga förhållanden plantera den då nära stranden eller i en sänka. Högre upp på platser, som snabbt torkar ut, kan man i stället plantera växter som tål förhållandevis torr jord. På de bara eroderade och/eller brant sluttande områdena kräver jordmånen täckning eller behandling med komposthumus samt växter som sprider sig effektivt.

I kommunförbundets dagvattenguide berättar man, att lämpliga tåliga arter, som även tål torka och variationer i fuktigheten på biokvarhållningsområden är bland annat: vide (Salix), al (Alnus), kabbleka (Caltha palustris), svärdslilja (Iris pseudacorus), strandlysing (Lysimachia vulgaris) och fackelblomster (Lythrum salicaria).”

För valet av växtarter då det gäller dagvattenområden och –teman såsom regnträdgårdar och övriga infiltreringssänkor har vi plockat en del direkta citat från Naturresursinstitutets Huleka projektets ”Luonnonkasvit ja biohiili hulevesien hallinnassa” -slutrapport 44/2019 sidorna 112 (111):

”En frodig och mångskiktad vegetation är att föredra på dagvattenområden. En frodig vegetation i fåran bidrar med avdunstning och kvarhåller effektivt vatten, kvarhåller fasta partiklar och binder näringsämnen och skadliga ämnen i vattnet. Valet av arter, sättet att grunda, behovet av skötsel och definitionen av sättet påverkas starkt av ett hurudant område man eftersträvar”.

”Då man sår vilda växter sker det oftast på hösten, så att fröna får den köldbehandling de behöver. Då kan fröna i samband med höstens och vinterns regn hamna på andra platser än vad som var planerat. Genom att plantera kan man i någon mån styra bildandet av vegetationen och åstadkomma ett mera organiserad och strukturerat intryck. Genom att plantera skyddar man också fåran från erosion, som kan söndra fåran som lämnats för en naturlig igenväxning. Genom att plantera önskade arter förhindrar man också, att skadliga invasiva arter breder ut sig. Genom att kombinera arter som sås med sådana som planteras uppnår man en större mångformighet. Låga sådda gräs, -starrarter, tågarter och sävarter kan även omforma miljöförhållandena så, att de blir lämpligare för större mera glest växande arter. Enligt utländska undersökningar kan detta för sin del förhindra, att skadliga invasiva arter etablerar sig på området.”

”Dagvattenområdenas stränder är lämpliga platser för vide och alar. Som snabbväxande täcker de snabbt fåran för insyn och ger ett buskigt allmänintryck. Å andra sidan är videt, som har stor avdunstning och tar bra upp näringsämnen en användbar art på dagvattnens behandlingsområden.  Det är bra, att använda vide planerat och begränsat på sådana platser, för att även stöda den övriga mångformigheten, eftersom vide bl.a. blommar tidigt på våren och utgör viktiga födoväxter för pollinerarna”.

Växtarter för att bemästra dagvattnen…

I den tidigare omnämnda och citerade ”Luonnonkasvit ja biohiili hulevesien hallinnassa” ‑rapporten sidorna 116–128 presenterar man växtarter, som är lämpliga för bemästrandet av dagvatten. Det lönar sig att bekanta sig med rapporten!

För den, som funderar på lämpliga växter för att bemästra dagvattnen, lönar det sig också att bekanta sig med Niina Lehtonen examensarbete ”Sadepuutarha hulevesien hallinnan apuna” (HAMK, 2016). I rapportens bilaga 6 (s. 58–70) finns det en lista över en mängd växter jämte deras krav på växtförhållandena.

Vegetationen som bindare av skadliga ämnen

En del arter är betydligt effektivare än andra då det gäller, att binda skadliga ämnen, men vi har ännu rätt lite kunskaper om arterna. Åtminstone vet man, att starr- och tågarterna är effektiva, men det vinns nog otvivelaktigt också andra. Man har undersökt detta väldigt lite i Finland, vilket betyder att några listor med egna arter inte finns. Ämnet behandlas emellertid nog i Naturresursinstitutets rapport, som omnämndes tidigare. Den som är intresserad hittar avsnittet bäst med sökordet ”haitta-aine”. I kommunförbundets dagvattenguide konstaterar man, de mest effektiva växterna då det gäller reningseffekten är de växter, som sprider sig snabbt, såsom bladvass, sjösäv och kaveldun samt videarterna.

 

<< Tillbaka till Trädgårdsskötsel-sidan