Karta 10

Bråtabäcken har sitt utlopp i västra Päsarträsket (karta 10). Bråtabäcken beskrivs i samband med karta 14.

10A (K18) Mad med videsnår och bassäng (våtmark) 0,88 ha

Bråtabäcken leder vattnet igenom åkrar, som är i bruk, samt igenom videsnår på mad och vassbestånd till Päsarträskets västra strand. Vattennivån i fåran är hög och där växer sjöfräken. Mellan åkern och maden har man grävt en ca halv meter djup bassäng, där det växer rätt tätt med bredkaveldun. På maden växer det förutom vide även älggräs, revsmörblomma, tuvtåtel, fackelblomster, hallon, skogssäv och bergrör. Jordmånen är mjuk och lerhaltig. Älgar rör sig på området. 19,5 % av tillrinningsområdet är i bruk. Våtmarksytan är 0,14 % av tillrinningsområdet.

Förslag till våtmark: Grävning av spridningsdiken. Man leder en del av Bråtabäckens vatten till spridningsdikena. Den nuvarande bassängen fördjupas.

10B (K52) Översvämningsskog (alluvial skog) (våtmark) 0,45 ha

Den lövträdsdominerade skogen nära åstranden är tidvis översvämningsskog med fuktigt botten. Åkerdiket leder in vatten från åkrar i väst. Åkrarna är i bruk. 21,3 % av tillrinningsområdet är i bruk. Våtmarksytan är 0,17 ha av tillrinningsområdet.

Förslag: Grävd våtmark till vilken man leder åkerdikets vatten. Möjlighet att kombinera våtmarken med andra i närheten samt använda naturliga våtmarksytor för infiltrering.

10C Översvämningsskog (våtmark) 0,57 ha

Den lövträdsdominerade skogen nära åstranden är tidvis översvämningsskog med fuktigt botten. Åkerdiket leder in vatten från ett omfattande åkerområde i norr. Åkrarna är i bruk: 21 % av tillrinningsområdet är i odlingsbruk. Våtmarksytan är 0,17 % av tillrinningsområdet.

Förslag: Grävd våtmark till vilken man leder åkerdikets vatten.

10D (K38) Videsnår på mad (våtmark) 1,04 ha

Maden, där videsnåren dominerar, kantas i syd av lundartad snårskog, som till sin artsammansättning är rätt anspråkslös. Här förekommer björkar, aspar och alar på en äng dominerad av hallon, kirskål, vänderot och rörarter. Maden gränsar till ett vassbestånd. Det bredvidliggande åkerområdet är i bruk. 37 % av tillrinningsområdet är i bruk.

Förslag: Grävd våtmark, spridningsdiken.

10E Vassrugg vid strand (natur) 8,45 ha

Vassruggen ligger vid Päsarträskets södra strand. Vid stranden växer det glest med lövträd, t.ex. unga björkar och vide. Förutom vass förekommer det vid strandkanten högörter, som bl.a. älggräs, som är typiska för strandmiljöer. Därtill växer här lövträdssly.

Skötsel: Trädbeståndet gallras vid behov. Målsättningen är att bibehålla högörtsängen och en öppen vy över träsket. Området lämpar sig för bete.

10F Strandzon (natur) 1,61 ha

Strandzonen består av vassrugg, videsnår och strandskog invid Päsarträsket. Strandskogen är vanlig lundskog och strandsnår, där det förekommer en äng med kirskåls och älggräs.

Skötsel: Trädbeståndet gallras vid behov. Målsättningen är att bibehålla högörtsängen och en öppen vy över träsket. Området lämpar sig för bete.

10G (PB 22) Lundholme med blandträdskog (natur) 0,19 ha

Skogskullen, där det växer ett blandträdsbestånd på lundmark, är en del av ett gräsbete för hästar. Trädbeståndet består av bl.a. gråalar i olika åldrar samt lönnar, aspar och granar. Här växer det rikligt med växtlighet som trivs på friska ängar. Dessa arter är bl.a. rölleka, rödven, ängssyra, smultron, hundkäx, hallon, skogsnäva, bockrot, teveronika, liten blåklocka och gulmåra.

Skötsel: Det unga trädbeståndet gallras, slyet röjs. Betet fortgår.

10H (B20) En liten holme med lövträd (vårdbiotop/natur) 0,90 ha

I samband med ett gräsbete finns en liten lövträdsdominerad holme, där hästarna kan beta och söka skydd under träden. På området förekommer främst höga björkar och aspar. Undervegetationen är blandträdsly. På holmens norra del, som hör till en annan åker, växer det enbuskagen, som kantas av ängsmark.

Skötsel: På grund av hästbetet gjorde man inte en grundlig växtlighetsinventering. Holmen är dock en potentiell vårdbiotop, ifall artsammansättningen är god och man kan använda holmen som betesmark utan att tillföra tilläggsfoder. Holmen kan skötas som en skogsholme tack vare sin storlek. Då gallras det unga trädbeståndet och betet får fortgå.

10I (PB 21) Ängskulle (vårdbiotop/natur) 0,13 ha

Där en ria en gång stått finns nu en ängskulle som hör till ett hästbete. Kullen får solljus. Ängsvegetationen indikerar lätt eutrofiering, men artsammansättningen är ändå mångsidig. Det växer rikligt med bl.a. teveronika, rölleka, rödklint, ängsklint, smultron och rödven. Här förekommer även hundviol, skogsnoppa, bockrot, kråkvicker, ängsglim, silverfingerört, skogsnäva och gulmåra. Kullen är rikare till sin artsammansättning än gräsbetet.

Skötsel: Bete eller slåtter. Man hämtar inte tilläggsfoder till vårdbiotopen.

10J Stenig hagmark (vårdbiotop) 0,43 ha

På hagmarken, som betas av får, växer det få träd. Stenigheten indikerar att området har varit länge i betesbruk. På hagmarken växer det en välförgrenad, gammal hagmarksbjörk. Betet är dock av typen gräsbete och är därför näringsrik och till sin artsammansättning anspråkslös. Typiska arter är brännässla, maskros, tuvtåtel och hundkäx. På ett fuktigare ställe växer det veketåg. Det förekommer även ställvis ängsarter, som teveronika, rödven, rölleka och bockrot.

Skötsel: Ifall man kan minska på gödningen, kan artsammansättningen bli mångsidigare. Man bör inte föra tilläggsfoder till vårdbiotopen.

10K (PB15) Strandbete (vårdbiotop) 0,78 ha

Strandbetet består av en smal strandäng på mad. Området är inte för tillfället i betesbruk, men är dock öppet bortsett från enstaka slybestånd av klibbal och vide. Invid åkern finns en älggräsängszon, som övergår i ett vass- och flaskstarrsbestånd. Invid åstranden förekommer det en del vass. På strandängen växer det även strandlysing, fackelblomster, kråkklöver, tuvtåtel, besksöta, hallon, bredkaveldun, kärrsilja, svärdslilja, vattenmåra och hartsros. Strandängen representerar naturtypen strandängar vid sötvatten, som är en rätt ovanlig typ. Strandängen har bibehållit sina karakteristiska drag.

Förslag till skötsel: Bete eller slåtter. Slyröjning. Man undviker att samla rishögar på strandängen.

10L Ett gammalt betesområde (vårdbiotop) 0,97 ha

Betesområdet består av lundartad moskog och lund, där träden är mycket gamla och grova. En gammal grandunge dominerar området. Jordmånen är i norr lundartad och övergår mot söder i lundmark. Området har varit hagmark. Arter som trivs i lundskogen är bl.a. blåsippa, skogssallat, måbär samt kirskål. Det förekommer även rikligt med olika svamparter. På åkerkanten, som vetter mot syd, växer det ställvis rikligt med ängsvegetation. På den södra sluttningen ökar förekomsten av moskogsväxtlighet samt tall.

Den mångsidiga växtligheten på den södra sluttningen representeras av kulturpåverkad växtlighet och ängsarter. Här växer bl.a. kungsljus, tjärblomster, rödklint, skogsklöver, äkta johannesört, prästkrage, bockrot, rölleka och gråfibbla. Ängsarterna växer mosaikartat fläckvis och artmängden är stor. Ställvis är växtligheten eutrofierad. Det förekommer speciellt mycket lövträdsly.

Skötsel: Slyet röjs och det unga trädbeståndet gallras, bete.

10M (L107) Lövträdsdominerad holme (natur) 0,41 ha

På kullen växer det björkar och aspar, som håller på att växa till sig, samt även några täta enar och en gran. Man har röjt ris på området. På kullens ängskant växer det relativt eutrofierad högörtsväxtlighet, med arter som hundkäx, strätta, rödven, hallon och bergrör. Ställvis förekommer det måbär samt druvfläder, som indikerar eutrofiering. Holmens små bergsknallar erbjuder livsmiljöer även för torrängsarter.

Skötsel: Röjningen av ris får fortgå. Man kan begränsa eutrofieringen genom slåtter och genom att föra bort slåtterresterna från holmen.

10N (L114) Träddominerad kulle (natur) 0,06 ha

På kullen växer en tall av landskapsmässigt värde, samt enar, unga rönnar och lövträdssly. Fältskiktets dominerande art är rödven. Vid kanten förekommer det rikligt med ängs- och torrängsarter, som tjärblomster, liten blåklocka, rölleka, bockrot, ärenpris, äkta johannesört, gulmåra, skogsklöver, duvvicker och kråkvicker.

Skötsel: Slyet röjs och det unga trädbeståndet gallras vid behov.

10O En bergig beteskulle (vårdbiotop) 0,54 ha

Kullen, som ligger på berggrund och är landskapsmässigt värdefull, betas av hästar. Växtligheten är delvis eutrofierad, men det förekommer ställvis ängsarter. Dessa är bl.a. rölleka, rödven, smörblomma, skogsklöver och nyponros. Arter som indikerar eutrofiering är bl.a. ängskavle, brännässla och gråbo, som det förekommer rikligt av.

Skötsel: Betesbruk utan tillförsel av tilläggsfoder.

10P (L109) Bergig kulle (natur) 0,13 ha

På den bergiga kullen förekommer det i någon utsträckning eutrofierad ängsmark samt även en torrängsfläck där röllekan dominerar. Andra torrängsarter är prästkrage, käringkål, fårsvingel, gulmåra, grönknavel, bergsyra samt silverfingerört. På kullens övriga delar växer det skogsnäva, hallon, måbär samt många gräsarter ss ängskavle och rödven. Det förekommer rätt få träd på kullen.

Skötsel: Området slås och slyet röjs. Rosorna sparas.

10Q (L112) En ängsholme (natur) 0,08 ha

På den bergiga holmen förekommer det eutrofierad ängsväxtlighet. Det växer rikligt med hundkäx, som indikerar kväverik mark. På den södra sidan förekommer det fläckvis torrängsarter, som bl.a. skogsklöver, bergsyra, fårsvingel, tjärblomster, äkta johannesört, gulmåra samt rölleka. Det växer även nyponros och skogsnäva på holmen.

Skötsel: Området slås och slyet röjs. Rosorna sparas.

10R (B16) Skogsbyns hagmark (vårdbiotop) 1,44 ha

Skogsbyns lundartade hagmark är omgiven av åkrar. Holmen utnyttjas vid behov som betesmark för nötboskap. Hagmarkens trädbestånd karaktäriseras av grova granar i grupp, gråalar och tätt bestånd av lövträdssly med främst asp och al. Slybeståndet kantar ställvis holmen. Trädbeståndet är mångsidigt och av god struktur. Det förekommer även döda ved. Buskskiktet är typiskt för lundskog och består främst av måbär, hallon och skogsvinbär. Hagmarkens ängar är till en del eutrofierade och igenvuxna med gräs. De dominerande arterna på ängarna är rödven, rölleka och teveronika. Övrig växtlighet på holmen är smultron, skogsnäva, kirskål, fyrkantig johannesört, gråfibbla, liljekonvalj, rödblära och tuvtåtel. Arter som är beaktansvärda är piggstarr, backranunkel, gulmåra och backnejlika.

Skötsel: Ifall man sköter om hagmarken som en värdefull vårdbiotop, bör man inte hämta tilläggsfoder till betet. Därtill bör det unga trädbeståndet och slyet längs med holmens kanter gallras. Ett annat alternativ är att sköta om hagmarken som ett objekt för att öka naturens mångfald (natur). Då sköts enbart holmens kanter, genom gallring av det unga trädbeståndet och röjning av sly. Ett natur-objekt kan även skötas med bete.

10S (216 PB) Junkarsborg (vårdbiotop) 0,35 ha

Junkarsborg är ett kulturhistoriskt objekt, som ligger i åns lundskog på en liten borgö. På ön förekommer det forntida borgruiner, som inverkar på terrängformationen. Trädbeståndet är lövträdsdominerat med bl.a. kraftiga aspar, björkar, hägg och rönn. Området karaktäriseras av speciellt riklig förekomst av skogstry. Övriga lundarter är bl.a. trollbär, blåsippa och lundstjärnblomma. Invid ruinerna förekommer det frodig högörtsäng där det växer bl.a. skogsnäva, nejlikrot, humleblomster, stor blåklocka, älggräs, sibirisk björnfloka, vänderot, hundkäx, rölleka, skelört, häckvicker och kirskål. Nära stranden förekommer det ställvis frodig översvämningsskog (alluvial skog) samt skogssäv- och älggräsbestånd.

Skötsel: För betesbruk lämpar sig ett lättbyggt betesdjur som t.ex. får. Fornlämningarna sköts på vederbörligt sätt.

10T (l122) Holme med blandträd (natur) 0,17 ha

I en sluttande åker ligger en kulle på berggrund. Kullens kant är lövträdsdominerad. På kanterna växer det bl.a. björk, asp, lönn, små granar och sly. I genomsnitt är trädbeståndet ungt. I buskskiktet förekommer det rikligt med måbär och vide. Gräsarter, och då speciellt rörarter, dominerar i fältskiktet.

Skötsel: Skötsel av det unga trädbeståndet och slyröjning.