Uppföljning av vattenkvalitet

Vattenkvaliteten följs upp med hjälp av kontinuerligt fungerande mätare i flera rinnande vatten inom ramen för Västra Nylands vatten och miljö rf:s projekt. Målet är att få noggrannare information om vattenkvaliteten och dess variation för planering av restaureringsåtgärder och för att rikta in dem mot de objekt som bidrar med den största belastningen. Målet med en långvarig övervakning är också att följa med restaureringsåtgärdernas effekter på vattenkvaliteten.

Vattenkvaliteten följs upp i följande rinnande vatten:

Resultaten från vattenkvalitetsuppföljningen hittas här.

Parametrar för uppföljning av vattenkvalitet

Ledningsförmåga

Ledningsförmågan indikerar mängden lösta salter i vattnet. I inlandsvatten ökas ledningsförmågan bl.a. av natrium, kalium, magnesium, klorider och sulfater. Avloppsvatten och åkergödsel som hamnar i vattnet ökar den elektriska ledningsförmågan. Ledningsförmågan varierar i allmänhet endast litet mellan årstiderna.

Turbiditet

Turbiditet (grumlighet) är en optisk parameter för vattenkvaliteten, som mäter ljusets spridning av partiklar i vattnet; ju större spridning, desto grumligare är vattnet och desto större är turbiditeten. Turbiditeten ökas bl.a. av avrinningsvatten från åkrar och dikade kärr samt av annan erosion och transport av markpartiklar ut i vattendragen. Turbiditeten varierar med årstiderna; vanligen är turbiditeten större under vårflödet och höstregnen.

pH

Vattnets surhetsgrad beskrivs med enheten pH; normal surhet ligger nära det neutrala 7. I vattendragen har organismerna vant sig vid att leva inom pH-området 6-8. Vattendragen i Finland är ofta något sura, pH 6,5–6,8. Algproduktionen kan höja pH under sommaren; under vintern är också pH oftast lägre än under sommaren.

Klorofyll-a och blågrönalger

Klorofyll-a ger en indikation om mängden fotosyntetiserande planktonalger i vattnet och ger uttryck för vattendragets näringsnivå.

fDOM

Med en fDOM (Fluorescent Dissolved Organic Matter) –givare mäts organiskt material löst i vatten som lyses upp i uv-ljus. Den här halten används som ersättande variabel för mängden organiskt kol i vattendraget på motsvarande sätt som turbiditeten utnyttjas vid bedömning av näringshalter. I synnerhet vid undersökning av näringsbelastning som förorsakas av skogsbruksåtgärder, är det ändamålsenligt att undersöka också löst organiskt kol vid sidan om kväve- och fosforbelastningen, vilket orsakar mörkare vatten, igenslamning och övergödning i synnerhet i källsjöar. Förutom detta, omvandlas en del av det organiska kol som hamnar i inlandsvattnen från landekosystemen till metan till följd av mikrobiologisk aktivitet, vilket stärker klimatförändringen.

Källa: bl.a. Oravainen 1999: Vesistötulosten tulkinta -guidehäfte